Junefears.

Här printas mitt riktiga jag. Här skrider inga begränsningar. Ordval och formuleringar kan upffatas stötande, men icke så stötande som verkligheten.

Saturday, December 23, 2006

Alla sagor har ett slut.
Ingenting varar för evigt.
Det har jag lärt mig nu.
Jag är ingen ängel.
Om jag så en gång vart, sålde jag mina vingar för längesen.
Ty jag är ingen.
Jag är inte längre någon.
Jag är en silluett av det som en gång var jag.
Jag är så orkeslös, Tömd på liv.
Jag kanske må vara psykiskt störd precis som du sa att jag var.
Och jag kanske är dum i hela jävla huvudet.
Men jag kan bara inte stå ut med det som är nu.
Nuet dödar mig.
Långsamt.

Mina tårar bränner längs mina kinder.
Och jag hatar precis allt.
Speciellt mig själv.
Men så kanske det alltid har varit.
Hoppets låga har slocknat.
Nu står jag här ensam.
Utan hem,närhet och livslust.

1 Comments:

At 12:55 PM , Blogger noselfesteem said...

ja jag skriver mest då jag känner att allt är förjävligt. Det är lättast då.
Och dessutom känner jag mest skrivlust också i de situationerna.
Hoppas att allt är bra med dig :)
/Lina

 

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home