Varför äcklas jag.
Varför äcklas jag över tanken att din hand strukit längs hennes ben.
Letandes, trevandes efter det saftiga skötet,
som du snart skulle besitta med din kuk.
Jag skriker, gormar inombords.
Även fast jag vet att det var längesedan.
Även fast jag vet att det var på den tiden då även jag trevade efter andras kukar än din.
Men ändå äcklas jag.
Och ändå är jag orolig för att du skall ha gjort något,
som jag inte vet om.
På min tid, med henne i samma sköte.
Jag förundras min svartsjuka, och mitt äcklande.
Ty de besitter en otrolig kraft.