Nu existerar bara jag, i en egen värld.
En värld vars gränser alltmer suddas ut.
Jag känner mig själv både innan och utan.
Men ändå framstår jag som en främling.
Det sägs att man kan spegla sig själv i omgivningen.
Men den person som där gestaltas skrämmer mig.
De orden som etiketterar mig driver mig till räddsla.
Vem är jag egentligen?
Är jag den du känner eller den jag känner?
Eller är jag ingen av dem. Är jag ingenting?